Hej, Berghs här! Vi har pratat förut..
Ja, det har vi.
Vi har tittat på dina prover och vill gärna att du kommer på intervju.
Det vill jag också!
Igår var jag och tittade på Konstfacks vårutställning och fastnade vid en otroligt vacker danspaviljong. Jag har märkt det i Stockholm, och det kanske är för jag jobbar nära Stureplan, men det livet finns verkligen. Det ytliga, socialt bekräftelsesökande stureplansfolket finns verkligen. Och jag är inte ett dugg intresserad. Du får inga poäng i min bok om du blir utvlad ur folkhav.
Jag vill istället hitta ställen där denna danspaviljong finns. Tänk er att hitta en mysig jazzklubb, där folk dansar i par, istället för tränger sig runt och spiller på varann. Där man dricker champagne ur vackra champagneskålar istället för champagneglas i plast för allt ändå hamnar i golvet till slut. Där artighet är det vackraste som finns och förödmjukande blickar är det fulaste.
Jag sögs verkligen in i berättelsen av Caroline Wetterling som berättade om historien om danspaviljongen. Jag vill hitta de guldkornen i Stockholm. Finns min jazzklubb någonstans?
Bilder av Caroline Wetterling – Konstfacks vårutställning 2012
Jag är fullständigt förälskad i Stockholm. Det finns så mycket fint här. Många säger att det är så skitigt och stökigt, men jag tycker inte det! Kanske tidiga lördag/söndagsmornar, men inte annars. Det finns så mycket fint, så många tankar, konstverk, historia och kultur här. Jag tror att jag alltid vill bo i Stockholm.
I lördags seglade Victor Lidingö runt. Jag och hans föräldrar åkte dit för att heja på och åkte runt med bilen till några ställen där vi stod och ropade och hejade och jag viftade med min blå sjal. Vid målgången stod vi också och väntade och de gick i mål, tog ner segel och puttrade vidare till sin hemhamn. Snopna stod vi kvar. Men så går det väl till i seglingstävlingar. Och inte kunde vi se om han hade sett oss heller. Men som tur va ringde han senare och sa att han hade sett oss vid mållinjen. Men inte innan. Nästa gång får vi ha gula reflexjackor på oss!
…en sån dag var det härom dagen. Att man liksom ser sin egen spegelbild när man ser den andre. Då när man har växt ihop. Sådär som är så jobbigt gulligt, som andra himlar med ögonen åt. Eller ler åt. Jag ler i alla fall.
Jag fick en härlig nyhet på kvällen när jag hade lämnat in arbetsproverna. Andrea från Pistöl ringde: “Du vet Ute, vi har nyss varit på galan. Och vi vann hela jävla skiten!” Även om jag inte får åka med till Cannes och ta del av vinsten, så är det så otroligt roligt för henne, hon satt verkligen i veckor och drog sig i håret över denna kampanj. Hon, och såklart de andra som jobbade med Ute, men mest hon, är så jäkla värd det. Och det bästa av allt. Jag står med i arbetsgruppen!
The Pistöl Agencys annons tog hem förstapriset i JCDecaux reklamtävling.
Årets uppdrag i Ute var att göra reklam för parfymföretaget Byredos doftljus “Three tiny things”, med dofter som ska framkalla barndomsminnen, som säljs till förmån för World Childhood Foundation.
I det vinnande bidraget har The Pistöl Agency gjort om ljuset till en filmrulle. “Framkalla dina barndomsminnen och ge fler barn en ljus uppväxt”, lyder copyn.
Arbetsgrupp The Pistöl Agency:
Art Director: Andrea Gezelius
Copywriter: Jessie Moberg
Creative Director: Zeke Tastas
Formgivare: Marcus Lundquist
Producent: Carlan Snygg
Övriga: Elsa Lindblad och Jennie Nilsson
http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3472172.ece
Leave a Comment